Åh, äntligen får jag skriva om Norrtullsligan! Eller ja, det har jag förstås fått tidigare också, men när det gäller bokcirkelböckerna väntar jag helst tills träffen har varit. Och nu var det visserligen en vecka sedan, men jag har inte hunnit. Har hur många utkast som helst som väntar, och parallellt slukar jag böcker för tillfället. Men det är ingen brådska – en sak i taget…
Jag vågar kalla Norrtullsligan en fixstjärna i chicklitgenren – den kom ut 1908, så var ganska långt före Bridget Jones och hennes kontemporärer. Sisådär 90 år före.
Elisabeth är vår berättare – hon hyr två rum av en notarie och hans mor, tillsammans med sina fellow kontorsflickor Eva, Emmy och Magnhild – eller Baby, som minstingen i kollektivet kallas. Det handlar om arbete, förälskelser, spårvagnar och Stockholm – men större delen av romanen utspelar sig i hemmet. Jag tänker på
Kristina Sandbergs föreläsning där hon pratade om att böcker om kvinnor vid förra sekelskiftet liksom måste börja i köket – dessa unga kvinnor har nu inget kök, men det är samma princip.
Massor av samhällssatir och massor av feminism – om än lite ängslig sådan. Det var ju inte riktigt okej att vara feminist ännu – bokens egentliga enda konflikt mellan kvinnorna handlar om det politiska. De pratar om suffragetterna i England med stor passion men något skilda åsikter. Älskar tanken att vägra betala skatt om man inte får vara med och bestämma!
Och roligt är det också. En person i cirkeln tyckte att det var ganska jobbig läsning – att de hela tiden måste kämpa så. Jag och E köpte argumentet, men höll inte riktigt med – jag tyckte att det var väldigt glad och trevlig läsning. Mycket ”keep calm and carry on”, vilket jag gillar skarpt.
Min utgåva hade ett underbart förord av Annika Lantz, där hon belyser vad som även blev mitt favoritcitat.
”Det var inte mycket religion i vår jul, men där fanns rätt mycket rörande vänskap och en smula osjälvisk uppoffring och ävenledes ett visst hjältemod, ty alla voro glada, fast ingen var gift.”
Jag ska läsa mer Elin Wägner så fort jag får chansen – flera personer kommenterade på Facebook när jag lade upp bilden till höger och tipsade om fler böcker och texter av henne. Även om Elin Wägner-sällskapet, som jag kan tänka mig att gå med i 🙂