Hur ser din familj och dina vänner på ditt bloggande och läsande? Är de nyfikna, stöttande och glada för ditt intresse eller tycker de att det tar alldeles för mycket tid och energi? Hur bemöter du detta i så fall? Ser du själv till att prioritera ditt intresse även om omgivningen inte är stöttande?
Åh, jag tror faktiskt att det är odelat positivt!
Min familj har alltid uppmuntrat mitt läsande, även om de kanske kan skaka på huvudet lite grann när jag har varit på loppis – Behöver du verkligen fler böcker? – men det är nog oftast med glimten i ögat. Jag tror absolut inte att någon tycker att det tar upp för mycket tid eller energi, det finns ju betydligt värre saker man kan lägga tid, energi och pengar på – inte sant? 😉 Och det är ju inte så att jag tackar nej till annat för att jag ska vara hemma och blogga direkt.
Även om jag har en personlig blogg tycker jag inte att jag blir särskilt privat, så jag tror inte att det är något någon lider av heller. Visst, på forntiden nittiotalet när det fortfarande var minuttaxa på internet som gällde var det inte alltid så populärt med det där nätlivet, men det är preskriberat.
Mina vänner och mina arbetskamrater tycker att det är jätteroligt att jag är litteraturintresserad, att jag läser mycket och gärna pratar om böcker. Inte för att jag alltid har läst allt som någon vill diskutera, verkligen inte, men jag brukar ändå ha någorlunda bra koll och kan ganska ofta rekommendera böcker till t.ex bokcirklar eller presenter. De tycker att det är kul att prata om diverse evenemang och annat som jag går på, de hade tusen frågor om Bokmässan – och förstås om Nobelpriset i förra veckan. Det är såklart jätteroligt att ha ett intresse som många andra vill ta del av och få tips!