Kategori: Bazinga!

När jag ringde frissan i lördags för att lämna återbud sa jag att jag hade fått förhinder.

Killen i luren svarade: ”Aaaaah ja! Förhinder, det är en sjukdom?”

Otroligt charmigt 😀

Alltså alltså alltså. Nu ska jag inte vara snobbig här, det är absolut inte meningen.

Men jag kan inte låta bli att skratta lite när någon som benämner sig ”något av en London-expert” rekommenderar en fellow forummedlem att ställen hon absolut måste besöka är Shepherds Bush och STARBUCKS I CAMDEN.

Hahaha.

Vad gäller Shepherds Bush så gissar jag att hon menar att det inte är fullt med turister – men det är ju i gengäld fullt med fulla australiensare. Nog får man ett lite mer äkta London om man åker österut till exempel? Du hittar inte så många turister i Mile End och Bethnal Green (inte Brick Lane-ändan)… och Starbucks i Camden? What? Eller är det hela Starbuckshysterin som verkar råda i Sverige som slår till?

Nog finns det betydligt mer intressanta ställen i Camden än STARBUCKS?!

Gud. Jaja. Ett gott skratt och allt det där.

Ibland blir det lite roligt när folk skriver ”min kille” istället för ”min son”.

”Jag har märkt att min kille uppskattar småsaker. Bara en munprutt framför tv eller vid köksbordet är helt toppen och han tjuter av glädje. När vi ska byta blöja brukar vi flyga bäbisflygplan eller prutta på magen på vägen till skötbordet. Brukar hålla honom som en gitarr och killa han på magen som att det vore en gitarr jag höll i och spelade på.”

Tja.

…som jag brukar säga. Såhär roligt har vi det idag:

 

Det är alltså små whiteboard-tavlor där alla på avdelningen har små lappar instuckna samt plats att skriva vart man är (vilken byggnad, eller om man är på semester eller ledig eller sjuk eller VABar (fast då får väl någon annan skriva det)). Jag har länge tänkt att det vore väldigt roligt att skriva lite skojiga saker eftersom tavlan verkligen inbjuder till det, men nu hann någon före… 😉

Ja, det blir bara mer och mer spännande att köra igång P4 på nätet på lördagarna. Förra veckan var ju intressant som det var, men nu minsann avancerar vi söderut.

…så drömde jag inatt att jag skulle koka medicin av mejeriprodukter – förmodligen efter en diskussion med D om veganska alternativ just till mejeriprodukter – och vaknade någon gång på småtimmarna, jättekissnödig och övertygad om att det låg en massa mellanmjölkspaket i min säng som eventuellt var öppna. Den jakten var inte rolig  kan jag säga, men det var rätt skönt när jag inte hittade några öppna mjölkpaket.

Tja. Vad säger man? Igår SMS:ade Kusin Vitamin och berättade att han hade drömt att vi åkte spårvagn till Hästedalen i Hunnebo iförda full saneringsdräkt. Detta är uppenbarligen något som ligger i släkten. En annan gång ska jag berätta om när min mamma drömde att pappa hade sålt sommarstugan och istället köpt ett päronträd med hörntomt som kunde bajsa. Trädet då alltså.

Fyra roliga saker som har hänt sedan igår kväll:

1. Jag missuppfattade mamma när hon sa ”Jag ska gå i skilsmässa med Gita” (menande att hon ska börja jobba med en ny tandläkare, inget allvarligare) och trodde att hon sa ”Jag har gått i skinnmössa med nitar”.

2. Imorse när jag hörde grannarnas dörr slå igen lite innan 6 tänkte jag på fullt allvar ”Jaja, de ska förstås ut och rasta bebisen.”

3. Imorse när jag gick över gatan mot jobbet från busshållplatsen kom plötsligt N74-bussen mot Putney körande ut från parkeringen. Så ställd har jag inte blivit på ett tag. Tyvärr hade jag inte telefonen inom räckhåll så jag kunde ta ett kort men jag trodde verkligen att jag drömde där ett ögonblick. Visst är det vi som ”gör” Londonbussarna (i alla fall dubbeldäckarna, inte säker på de andra just nu) men jag har aldrig sett en Putney-buss på väg ut ifrån en parkering i Arendal, det kan jag lova.

4. En ung herre som tydligen har fattat lite tycke för mig kom just för att fråga mig en sak. Han var ganska besvärad till att börja med men blev betydligt mer besvärad när han såg lappen på mitt skrivbord där det med stora bokstäver står KOLLA FALUKORVEN!! – en uppmaning till mig själv att ja, just kolla falukorven jag har hemma om den är okej att äta. Stackars liten (eller ja, han är cirka tre meter), han blev så generad och jag visste inte riktigt heller vart jag skulle ta vägen. Gudars skymning.

Dagens hittills roligaste uppgift – ett mail ifrån E som berättar att han, M och M är i Bangalore – utan bagage. Det är ju förstås inte så roligt… men desto roligare var kommentaren: ”Igår var vi och handlade lite kläder att ha på idag. Lite kul, vi smälter in väldigt bra här på kontoret :D” – jag kan inte ens beskriva i ord hur mycket jag hoppas att de har fina broderade klänningar och sandaler på sig.

Jag och Elisabeth har naturligtvis bett om foto på dagens outfit.

Nu får jag lista ut hur mycket de får shoppa för! Haha. Jag älskar mitt jobb.

Kusin Vitamin SMS:ar (och skrämmer livet ur mig då jag precis höll i telefonen och den började illvibrera!):

”Salong Splendur mittemot hållplatsen på Stigbergstorget erbjuder enligt skyltfönstret ”Näs & Håltagning”. Hurdå, liksom? Håltagning köper jag, men TAR de ens näsa om man inte är försiktig?”

Jag fnissar fortfarande och anser att han skulle gått in och frågat.