hello freud

Igår lyckades jag med att

a) kalla kummelfilé för ”Kumlafilé”
b) ropa till ergonomidamen att ”det finns en antakt bakom min bokhylla”

och reagerade naturligtvis inte förrän alldeles för sent.

Min kusin A kallade ”kontakt” för ”antakt” när han var liten, och vi säger alltid antakt i familjen. Jag hade så himla mycket att göra att jag bara inte tänkte och så blev det antakt. Men jag tror inte hon – eller någon annan – reagerade…

Nu – tårtkalas! Fast jag ska inte äta någon tårta för då faller jag i sockerkoma.

skrattkonvulsioner

 

Milde skapare. Satt och läste en ganska astråkig PowerPoint-presentation för projektet jag ska leda, och så dyker denna vovven upp helt oprovocerat på en slide. Det kom mineralvatten ur näsan, kan jag meddela. Och jag är glad att alla verkar vara i lite tidigt påsk-chill-mode för det är jättetyst här fortfarande.

nasalbröl

Josåatt… en man i smutsiga brallor och keps kom just smygande snett bakom mitt skrivbord. Stannade, brölade lite nasalt, plockade upp ett lysrör och gick igen.

Hur ska jag tolka detta? Var det helt enkelt en invit?

konseljkalas

Men jag tror jag skrattar ihjäl mig. Mina kommentarer är dock överflödiga för NuNärDuFinns-Linda har redan klarat av den saken.

Jag skrattar särskilt åt Carl Philip som hittekatt, och att ”alla nya barnfamiljer ska få en tid tillsammans och njuta av sitt barn på rätt sätt”.

Fredagsflamsandet har slagit till. Tur att jag är ensam i mitt lilla hörn för tillfället för annars hade jag förmodligen blivit nerledd till vilorummet. Ja, jag upptäckte just att vi har ett vilorum.