Sälkärlek

 
Har varit i stan för att hämta lite kläder till Stockholmstrippen. Tänkte lämna min Dramat där och bara ta med ett par saker. Visst, så blev det ju. Eller inte. Jaja, hem kommer den väl alltid igen 🙂 Nu – lunch och mental träning! 

Jag gör parodi på mig själv

Heeeej bloggisar hur mår ni? <3<3<3<3 Underbar söndagsmorgon, jag har just varit ute och vattnat i trädgården och hämtat in tidningen och gjort en fruktsallad som står i frysen en stund och nu sitter jag med min uuuunderbara kopp kaffe och bara njuuuuter av söndagslyxen! 
 
==
 
Det värsta med ovan är att det är sant. Fast jag nämnde inte att jag är svettig i håret också. Det är verkligen en strålande morgon. Eller ja. Förmiddag. Eller… strax lunch. Ja, jag kanske stannade uppe till Lewis dådå. 
 
Jag ska i alla fall sätta mig ute med tidningen och min fruktsallad när de kan tänkas vara lite halvfryst. Sedan… jag vet inte, jag fick ett sådant sug efter fisk. Sådär lätt stekt i ugnen med massor av citron, dill och pepparrot. Det går ju faktiskt bra att göra med fryst fisk också – det går ju inte att få tag på någon färsk idag inte. Och värmen behöver kanske inte göra så mycket – den ska ju ändå tinas liksom. 
 
Vi får se! 
 
PS: Det är kanske lite hemskt att jag när jag såg detta: 
 
 
tänkte ”Marie Curie, Amy Farrah Fowler, Bernadette Wolowitz”. Inte fullt allvarligt va, men jag kom på att jag kan nog bara nämna en, Fountaine, vid sidan av Curie… läs artikeln här om du har lust. 

Utelunch

Alltså utomHUS. Det får räcka med att äta ute en gång idag. Liten tallrik så man ser inte så mycket av själva salladen, men det är en fantastiskt god Caesarsallad med traditionsenlig dressing och parmesan. Pocherad kyckling, små söta körsbärstomater och krutonger. Så gott. Så fräscht. Coops Caesarsallad på påse är allra bäst, men den brukar kosta 25:-… igår kostade den 9.90. Fattar ingenting men klagar inte, det är ju billigare än att köpa romansalladen ensam. 
 
 
Läste tidningen och löste Frukostflätan under tiden. Bläddrade genom Två Dagar och fick syn på denna bilden på Yngwie Malmsteen eller någon av hans samtida kollegor: 
 
 

Det var bara det att det är Åsne Seierstad. Aaaah, jag skäms, jag menade verkligen inte att vara elak. Men det var så väldigt roligt efteråt. 

 
Har suttit ute ett bra tag men det blev faktiskt för varmt. Nu ska jag prova igen. Förresten åt jag precis årets första nektarin! Fick ett ryck och åkte och handlade frukt förut. Galiamelon, gröna vindruvor och nektariner står på bänken… och så köpte jag små japanska frys-själv-isglassar också. Måste kolla hur de har det… 

Alltså… va?!

Kollar statistik eftersom blogg.se har rökt crack nu igen och tittade på sökorden. Och fick en liten chock. Jag har censurerat ordet eftersom det inte är något jag skulle säga högt, men ni fattar nog. 
 
 

 
Detta är oförklarligt för mig. Jag har aldrig skrivit något sådant i hela mitt liv! 
 

50 bildbiblioteksfoton som ingen kommer att köpa…

 
Ni vet när man läseer veckotidningsreportage och så står det typ Bild: Shutterstock vid sidan om texten? Det är ju ett sådant där bildbiblioteket, som Getty och vad nu de andra heter. Nu har någon på Buzzfeed samlat ihop 50 bilder som aldrig kommer att sälja. Jag har skrattat så tårarna har sprutat. Synd då att jag är ute bland folk som kommer att tro att jag inte är riktigt klok. 
 
Fast #7 är ju egentligen inte så konstig om man skriver en artikel om hur man ska uppföra sig bland folk och att man ska undvika att skaka hand som en kall fisk. 

Bread of heaven?

Alltså… jag kunde inte riktigt bestämma mig för om detta är roligt eller hemskt, men bestämde mig för det första alternativet. 
 
 
Angel of the North är ett stort konstverk som står på en kulle utanför Gateshead i Northumberland (alldeles nära Newcastle). Det är väldigt mäktigt att se från tåget, och det är ju ganska otroligt – vingspannet är 54 meter. Det ska symbolisera kopplingen mellan den gamla tiden (kolgruvorna som låg under platsen) och framtiden. 
 
Och nu ska stormarknadskedjan Morrisons använda vingarna för att sälja… bröd. Det är faktiskt skitroligt. Dessutom är konstnären lite typ Thorsten Flinck-ig, så det blir på något sätt lite extra roligt. Och det var ju liksom ingen som klagade när hen fick en jättestor Alan Shearer-tröja på sig för ett antal år sedan. 
 
Så jag tycker att det är roligt. Precis som jag tyckte att planerna att måla Gasklockan i Göteborg till en stor läskburk var roligt. Funktionellt, liksom. Men jag kan bara tänka mig ramaskriet bland mina Geordie-kompisar som kommer att finnas på Twitter alldeles strax…