Ja, idag har jag promenerat ordentligt! Tur att jag har så bekväma skor – förfärligt hade det varit annars.
Började alltså dagen – efter min Costa-fika – med lite lätt shopping på
Tati. En lågpriskedja med mycket varierande kvalité på sakerna – men jag hittade två väskor, tre par örhängen, en ursöt jumper och en blus. Sedan råkade jag gå in på deras smink- och skönhetsavdelning och där fanns det också… saker. Mmm.
Tog métron till Blanche för att nosa rätt på Amélies kafé – jag hade kunnat gå, men jag visste inte att det var så kort avstånd mellan de fyra stationerna. Spelar ingen roll. Jag gillar faktiskt métron.
Nu vet jag att alla inte har sett mästerverket som är Les Fabuleux Destins d’Amélie de Montmartre – men detta kan ni titta på, så förstår ni kanske hur stort det var för mig att sitta där och äta crème brûlée!
För det var stort. Helt underbart. Och gott var det också, den bästa crème brûléen jag har smakat – och då har jag ändå ätit på Trinity College i Cambridge, de som påstår att de uppfunnit rätten… 😉
Höll på att ramla av trottoarkanten av hänförelse. Nä, inte riktigt 😉
Strax…
Aaahh! Precis lika tillfredsställande som jag hade hoppats. Len som sammet var den. Inte ytan då, den var stenhård!
Sedan tog jag en vindlande promenad upp och ner genom Montmartre tillbaks till hotellet för att slänga in shoppingkassarna. Det är så mysigt att det är inte klokt.
Så styrde jag kosan mot Père Lachaise, där jag promenerade omkring ett tag i solen. Fick ta av mig koftan, så varmt var det! Jag letade mig faktiskt inte fram till alla de kända gravarna – det var en massa begravningar på gång och jag kände mig så sensationslysten. Men det var fint ändå!
Sedan – äntligen dags att åka till Shakespeare and Company! Jag vet att jag har skrivit om min längtan dit någon gång, men bloggsökfunktionen är som alltid lite speciell. Det är alltså en bokhandel på Rive Gauche, där man får sova över om man arbetar gratis. Ungefär så. Både nya och gamla böcker, och främst på engelska. Jag behövde inga böcker (nä, just det…) – men köpte naturligtvis en fin tygkasse!
Man får inte fotografera inne i butiken vilket är hemskt synd för det är så härligt, men så är det. Först gick jag förresten åt fel håll på Boulevard Saint Michel – eller Boul’Mich, som parisarna tydligen kallar den – hamnade på Boulevard St Germain och jag vet inte allt, och i en pappershandel där jag köpte en vacker Monetanteckningsbok och en fin penna och en present till mamma och pappa, och till slut var jag tvungen att stärka mig med en crêpe med skinka och ost och en kopp kaffe. Och en Banoit. Jag gillar Banoit.
Jaja. Till slut kom jag fram! Nôtre Dame ligger alldeles mittemot, och på baksidan finns Paris äldsta träd!
En stolpe där någon har målat näringsvärden i… midjeväskeanvändande 😀
Hôtel du Ville. Ja – det betyder inte stadshotellet som man skulle kunna tro, utan stadshuset. Om jag förstår det rätt finns det ett stadshus per arrondissement i Paris.
På väg tillbaks till hotellet för att fräscha upp mig och vila lite innan middagen fick jag byta tåg i Stalingrad. Det ni! 🙂
Stories from the city, stories from the sea 