Kategori: Barn och ungdom

Jag vill vara jordens medelpunkt av Charlotta Lannebo

Lova är sexton år, året är 1991 och hon lämnar Stockholm för att spendera ett utbytesår i Nya Zeeland. När hon kommer tillbaks ska hon bli författare och tillsammans med coole David Brink, men hon ska klara av lite annat därborta först. 
 
Men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Hon hamnar hos den ensamstående mamman Karen, med två söner som inte pratar med Lova (inte för att hon pratar med dem heller) och 200 kossor. Huset är fult och av lägre standard än Lovas vanor, och hon kan inte ta sig någonstans utan att få skjuts eller åka skolbuss. Skolbuss! Lova är ju van vid att kunna vara ute och fika med kompisarna i Stockholm som hon vill… 
 
Lova känner att hon måste därifrån och vidtar extremt drastiska åtgärder för att detta ska ske. Och jag kan inte förstå det. Att tonåringar har svallande känslor och kan vara lite dramatiska är jag med på, men detta är så urflippat. Hon gör det för att hon tror att det inte kommer att såra Karen lika mycket som om hon ansöker om att byta familj, men… nej, jag kan inte förstå. 
 
Hennes lögner uppdagas, förstås, och ännu en gång blir det inte som Lova tänkt sig. 
 
Jag gillar inte Lova, gjorde det inte från början och gör det absolut inte mot slutet av boken. Den poppade upp som förslag på Storytel efter att jag hade läst Ingen normal står i regnet och sjunger och jag gillade premissen, 90-tal på andra sidan jordklotet… men den faller platt, tyvärr. Vissa bitar är rätt kul, jag kan gilla tidsmarkörerna och så vidare men jag förstår inte riktigt poängen med att försätta den i början på 90-talet när de saker som torde ha varit störst för tonåringar då (jag tänker musik, tv och sådant) inte riktigt får någon plats. 
 
Synd på en god idé! 
 
 
Prickiga Paula har också skrivit om boken, som finns att köpa här eller här. 

December Darlings #3 – Ture Sventon, Privatdetektiv

 

Förra årets julkalender fastnade jag totalt för, men årets är inte så lockande för mig som ”vuxen” person. (Fast jag lyssnar på Radiokalendern!) Däremot tycker jag att det är väldigt mysigt att följa något sådär varje dag fram till jul, och i förrgår kväll, den 1:e december, bestämde jag mig – Ture Sventon, Privatdetektiv får det bli. Sunes Jul är också en stark kandidat, men där har jag svårt att bara se ett avsnitt i taget. Jag hade hoppats på Kurt Olssons Jul men den verkar inte finnas tillgänglig tyvärr (kanske finns på YouTube dock, jag har inte kollat.) 

 
 

Helge Skoog, Lena Nyman, Inga Gill, Johan Ulvesson… och de är så söta, allihopa! Dessutom är det väldigt roligt, lite lagom spännande och helt perfekt att titta på i sängen innan läggdags! 

 
På Öppet Arkiv finns alla avsnitt i riktigt bra kvalité! 

Veckoutmaningen: Makt och vanmakt

 
Såhär skriver Kulturkollo om veckans tema och utmaning: 
 
Veckans tema på bloggen är ”makt och vanmakt” och utmaningen blir att tipsa oss om en film eller bok där en människa med makt berättar sin historia, blir ifrågasatt eller kanske hyllad. Nutida eller historisk, fakta eller fiktion, valet är fritt.
 
Denna onsdag snurrar det bara i huvudet efter morgonens nyheter, och jag orkar inte riktigt tänka på makt och makthavare. Så jag plockade upp GT:s lista på de mäktigaste personerna i Västsverige från förra nyårsafton, och tipsar om några böcker från personer på den listan – som är lite lättsammare, även om man kan bli lite trött av faktumet att Mos från Paradise Hotel och Bert Karlsson samt vissa andra personer som jag inte är överförtjust i ligger med på listan. Jag väljer av de jag gillar. 🙂 
 
 
   

   

 
Leif Mannerström innehar nummer 20 på listan och han har förstås skrivit ett otal kokböcker. Här är några av dem. Husmanskonst har jag hemma och Skaldjur finns hos mamma och pappa, och de är riktiga guldgruvor. Jag har bland annat lärt mig göra kräftströmming av Mannerström, något jag aldrig ätit i barndomen men lagade någon gång i trettioårsåldern och OJ, vad gott det var. Ska försöka förhandla in det på julbordet i år tror jag bestämt. 
 
 
På plats nummer 30 finns Camilla Läckberg. Jag har tröttnat på hennes deckare, men jag läste Super-Charlie för ett tag sedan bara för att det var kul,och det var det! Härliga illustrationer och en kul berättelse. 
 
   

 
På plats 37 finns otroligt begåvade och härliga Mia Skäringer. Båda hennes böcker är helt underbara, jag har läst dem flera gånger om. Sjunger bra gör hon också. 
 
 
 
 
 
 
På plats 57 återfinns Patrik Sjöberg. Boken han skrev tillsammans med Markus Lutteman, Det du inte såg, är förskräcklig men mycket viktig. 
 
 
På plats 73 finns Anna Mannheimer. Jag läste Mitt liv som gift under en period i livet när jag verkligen behövde skratta, och det fick jag! Herregud. Men det finns mörka partier också – det är en skitbra bok helt enkelt. Maken Peter Apelgren är av förklarliga skäl med en hel del i boken, och han finns på plats 75. Lyssna gärna på deras gemensamma Sommarprat, jag skrattade så jag fick sakta ner löpbandet när jag lyssnade. Tord. Jag säger bara TORD.  
 
Så – ja. Lite lokala, mer lättsamma makthavare från min sida denna veckan. Det känns ganska skönt. 

Temaläsning 2016: Augusti

 

Augustis tema i Temaläsning 2016 var ungdomsböcker! Jag trodde att jag skulle få ihop en riktigt diger lista – nu blev det inte riktigt så många som jag hade trott, men jag har läst mycket av riktigt hög kvalité! 

 
Harry Potter and the Cursed Child är förstås inte bara för ungdomar, men den får vara med på listan ändå. Jag tyckte mycket om den och är nu sugen på att börja läsa dramatik igen. 
 
The Girls (Flickorna) av Emma Cline är inte heller en renodlad ungdomsbok, men den kan absolut få passa in i kategorin tycker jag. Underbart bra. 
 
All the bright places (Som stjärnor i natten) av Jennifer Niven är en av de bästa böcker jag har läst i år. 
 
That summer av Sarah Dessen var min första bok av Dessen. Inte fantastisk, men jag vill gärna läsa mer. 
 
Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson är inte heller en renodlad ungdomsbok, men den faller ändå in i kategorin som någon sorts bildungsroman. 
 
Som eld av Sara Lövestam – helt underbar! 
 
Den vita döden av Camilla Lagerqvist – recension kommer senare idag. 
 
 
Nu ska vi ta oss an faktaböcker i september… vojne vojne! Men det ska ju vara utmanande såklart och det är nyttigt för mig att kliva ur bekvämlighetszonen 🙂 
 

Veckans bokbloggsfråga – vecka 24

 
Även Veckans bokbloggsfråga går i sommarläsningens tecken denna veckan – föga förvånande kanske, men ack så härligt!
 
Carola frågar: Den här veckan är jag nyfiken på att få tips på böcker som du förknippar med sommarlov. Böcker du själv läste som barn, som du läst för dina barn under sommarloven eller som du tror skulle passa extra bra som sommarlovsläsning. Vill du inte skriva om barnböcker kanske det finns andra böcker som du förknippar extra starkt med just sommaren.  
 
 
När jag var liten var biblioteket i Hunnebo pyttelitet och luktade damm. Numera är det väldigt fint och påkostat, jag måste gå och titta lite någon dag. Jag läste väl alla böcker som fanns på Hcg och Hcf-hyllorna om och om igen skulle jag tro, men av någon anledning är den som jag minns allra bäst Pigge Lunk av Gösta Knutsson, ni vet Pelle Svanslös pappa? Det är väldigt konstigt eftersom jag torde ha växt ur den cirkus 1987, men det känns verkligen som om jag brukade låna den varenda år. 
 
Läsmaterialet som fanns tillgängligt där vi bodde var nog inte så upphetsande för barn heller. Jo, förresten, Ture Sventon i Venedig fanns i hyllan (och bor nu hemma hos mamma och pappa), och jag minns att morfar läste Greven av Monte Cristo varje år. Kan dock inte svara på om det var ett pågående projekt, eller om han faktiskt läste om den varje år. Jag kommer ihåg att En flicka kom till Bagdad också stod där men den var jag kanske för liten för.  
 
Annat material som fanns där var alltså föga upphetsande för barn på sommarlov, men väldigt roligt nu – Gits Olsson och Torsten Ehrenmark – olika utgåvor som jag gissar kommer från jultidningskataloger. 
 
I Ätrafors fanns varken böcker eller bibliotek, men det fanns en bokhandel varifrån fler än en Britta och Silver och Lotta-bok kommit ifrån. De är väl ypperlig sommarläsning! 
 
Men ja. Jag har ju alltid läst allt jag kommit över och så lär det förbli, sommar eller ej. I år har jag samlat på mig några böcker som känns som om de blir trevlig, lättsam sommarläsning – lite chicklit, lite feelgood, lite biografier och memoarer. Och som jag ser fram emot en sommar i läsningens tecken! ❤ 

2016: 165 – A bear called Paddington av Michael Bond

 

 
Jag har varit svag för brittiska björnar sedan barnsben – Nalle Puh och Paddington, alltså. Och jag tycker ju definitivt inte mindre om Paddington i inläsning av Stephen Fry! Vill verkligen rekommendera denna fina ljudbok, underbar lyssning och jag kommer att fortsätta med serien. Jag har nog inte läst så många av böckerna, men jag hade en eller två och jag vet att jag har lyssnat på dem också – musiksaga eller kanske en LP-skiva? 
 
Hur som helst. Stephen Fry är en av mina favoriter och han läser som en gud. Så fint! ❤ 
 

Veckans bokbloggsfråga – vecka 19

 
Månadens tema i Temaläsning 2016 är barnböcker, och eftersom det är Carola på Barnboksbloggen som håller i även den härliga utmaningen reflekterar Veckans bokbloggsfråga detta temat nu när vi kommit till vecka 19. 
 
Frågan lyder: Vad är ditt förhållande till barnböcker nu som vuxen? Händer det att du läser barnböcker för din egen skull (att du läser för barnen räknas inte)? Hur tänker du då när du väljer ut vilka barnböcker du vill läsa? Har du några tankar kring barnböcker att dela med dig av, kanske några favoriter från barndomen, eller några reflektioner kring dagens barnboksutgivning? 
 
Åh, ja, jag älskar att läsa barnböcker för mig själv! Främst läser jag gamla favoriter från barndomen, men det händer att jag läser något lite nyare också för att hänga med i svängarna. Jag läste t.ex tre av Lasse-Majaböckerna i höstas, med stor behållning! Har även tänkt att lyssna på något nyare nu under månadens tema, kanske blir det någon av Paxböckerna, som jag hört mycket gott om. 
 
Flera gamla favoriter slank ner redan i april – som Prostens barnbarn, Tordyveln flyger i skymningen och Skuggan över stenbänken (kanske räknas som ungdomsböcker egentligen), flera av böckerna om Mimmi och Loranga, Masarin och Dartanjang. De håller ännu, det vill jag lova! 
 
Har även tänkt, månaden till ära, att jag ska lyssna på ett par hästböcker av författare som jag ”känner” på nätet – det var längesen jag läste en nyare hästbok, även om jag gärna läser om Lisbeth Pahnkes gamla böcker om Britta och Silver när jag ramlar över dem 🙂 Jag skulle även vilja läsa Mats Strandbergs nya barnbok, Monstret i natten – den verkar vara en riktig höjdare! 

Tisdagsutmaningen – Högläsning

 
Veckans tema på Kulturkollo är Högläsning och barnböcker, och självklart följer Tisdagsutmaningen detta! Veckans fråga lyder: Vilket är ditt bästa högläsningsminne? 
 
Jag har många högläsningsminnen. Det jag tänker berätta om är inte nödvändigtvis ett äkta minne, utan snarare något jag fått berättat för mig i efterhand. Eftersom jag lärde mig läsa när jag var drygt tre så har jag kanske inte så mycket minnen av att andra läst för mig, förutom i skolan och så. Men det kommer vi till. 
 
När jag var ett litet barn var det en bok som gällde – Duktiga Annika. För mig är detta då ett positivt minne – om än eventuellt ett fabricerat sådant – men för mina stackars föräldrar är det nog tvärtom. Duktiga Annika är nog bra på alla sätt, men den är ganska lång och har mycket text och är väl ganska tråkig att läsa om och om och OM igen. Man försökte hoppa över sidor, man försökte byta ut ord (vilket jag i och för sig minns som roligt, men det var ju inte rätt) – man försökte nog med det mesta. Men det skulle vara Duktiga Annika – så var det med det. Mina stackars tappra föräldrar! 
 
På förskolan och dagis var det jag som skötte högläsningen. Och det var väl jätteskönt för mina pedagoger kan jag tro, jag minns tydligt hur vi satt i kuddhörnan och läste Astrid Lindgren. 
 
I lågstadiet läste fröken Berit Bert för oss. Kan ju kännas lite sådär käckt i efterhand, men vi uppskattade det! Även om hon också bytte ut ord – hångla blev pussas, bland annat, vilket förstås påpekades av oss som redan läst böckerna. 
 
Min lärare i mellanstadiet var mer för att alla skulle turas om att läsa högt – på det viset läste vi Robinson Crusoe och Oliver Twist – som naturligtvis blev Oliver Trist för oss. Men en bok läste han själv – och han var en ypperlig högläsare – och det var Bilbo. Jag tror att det tog ungefär hela mellanstadiet innan vi blev klara, men jag har positiva minnen av lässtunderna även om jag inte är så såld på det där med fantasy och ännu inte lyckats ta mig igenom Sagan om Ringen trots ett par mer eller mindre tappra försök. 
 
Numera blir det inte så mycket högläsning i livet, men jag har nyligen upptäckt ljudböcker som ju är en sorts högläsning. Jag uppskattar det särskilt när det är författaren själv som läser – som nu när jag just lyssnat klart på Halta hönans hotell av och med Viveca Lärn, eller som med Född fenomenal av och med Josephine Bornebusch! 

2016: 100 – Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe

 
Jag läste denna förra vintern – och har ju, som jag skrev tidigare idag, läst den minst femton gånger i livet. Om inte fler, det skulle egentligen inte förvåna mig. 
 
Men nu passade jag på att lyssna på den, i uppläsning av Tomas Bolme, så jag kan ju skriva lite om det i alla fall – för förra årets recension gäller ju fortfarande. 
 
Och jag vill rekommendera ljudboken, för det var underbart att lyssna! Jag tänkte när jag såg att den fanns att åh, hoppas att det är Helge Skoog som läser – men Bolme är the next best thing! Jag menar – han är ju till och med notarius publicus i På minute när inte Skoog är tillgänglig, så nog har de någon sorts korrelation 😉 
 
Supermysigt. Hoppas att barn fortfarande läser Maria Gripe, de är fantastiska spännande, magiskt realistiska böcker. Mmm! 
 
Och jag är glad att det blev en värdig vinnare av plats #100! 🙂 

Bokbloggsjerka 12-15 februari – Inspiration för barn

 

 
Veckans fråga i bokbloggsjerkan lyder: 
 
Lottens bokblogg skulle vilja veta hur du tror att man kan inspirera barnens läsande. Har du några goda exempel?
 
Precis när jag satt och funderade på detta tidigare idag ramlade jag över denna underbara sida, med tips på hur man kan skapa små läsmyshörnor åt barn – vilket jag verkligen tror kan vara inspirerande till läsning! Jag menar: 
 
 
Mer konkret tror jag helt enkelt – all läsning är bra läsning. Serietidningar eller interaktiva e-böcker spelar ingen roll – så länge barn läser är det bra! Ingen läsning ska anses bättre eller sämre än någon annan – om det är något som är icke-inspirerande för mig, i alla fall, är om någon insinuerar att någon form av läsning är skräp. Även om jag själv har starka åsikter försöker jag att inte nödvändigtvis säga något om det, om jag inte är tillfrågad. 
 
((Till exempel har jag ju inte varken gömt eller eldat upp de där böckerna ur Fifty shades-serien som ligger i bokhyllan på jobbet…!))