Månad: juli 2013

2013: 114 – I den innersta kretsen av Viveca Sten

 
Har hört talas om Morden i Sandhamn förut – tror att de blev TV-serie? – men det är ju en sådan typisk grej som man missar om man inte befinner sig i Svedala. Så vitt jag vet har jag bara hört gott så jag nöp denna häromhelgen. 
 
Jättevälskriven och spännande. 
 
MEN. 
 
Jag har ett problem med att döpa en advokatbyrå till KALLING. Jag började ju för höge farao skratta så fort det dök upp. För kom igen, det är roligt. ”Jag jobbar på Kalling.” Kallar sig de som arbetar där för Kallingar? 
 
Men, I den innersta kretsen utspelar sig i seglarmiljö. Sekunden efter startskottet går för Gotland Runt blir en riktig kallinghöjdare skjuten i bröstet. Vice ordförande i Kungliga Svenska Segelsällskapet, dessutom. 
 
Så förutom kallingarna är det här en väldigt fängslande deckare. Polisen Thomas och hans barndomsvän juristen Nora tar sig an fallet och lyckas på ett väldigt rafflande vis lista ut ett och annat som pågår i den innersta kretsen. 
 
Dock blev jag lite förvirrad när jag skulle få ihop detta inlägget då Mari Jungstedt tydligen har skrivit en bok som heter I den inre kretsen som handlar om – Gotland. Jaja, jag är inte knusslig. 
 
Riktigt bra i alla fall och jag gillar verkligen beskrivningarna av skärgårdsmiljöerna. Dessutom älskar jag Nora, äntligen en tuff tjej som inte BARA är tuff. Som tänker ett steg längre. Mycket bra! 

2013: 113 – Rosengädda nästa! av Emma Hamberg

 
Jag älskar Emma Hamberg (jag har ju redan berättat att jag klippte håret efter hennes byline-bild i VeckoRevyn när jag var femton) och jag älskade Rosengädda nästa! också. 
 
Särskilt karaktärerna. Frankofilen Bror, tretton år och besatt av Serge Gainsbourg. 
 
29-åriga Tessan, fast i ett kasst förhållande med jobb i gatukök fast hon egentligen vill laga gourmetmat. 
 
Och Jane, den äldre kvinnan som praktiskt taget har ett zoo hemma och bär omkring på ekorrungar i behån. 
 
Om feelgood någonsin varit så lämpligt som beskrivning på en roman så är det nog bannemig denna. SvD har skrivit en recension och nämner hur god personkännedom- och intresse Hamberg måste ha, och det är alldeles korrekt. Jag tycker att hon är jättehärlig. Tummar upp! 

2013: 112 – Allt som återstår av Elin Boardy

 
Åh. 
 
Jag är ju erkänt svag för romaner som utspelar sig i miljöer som jag ”kan”, och även om jg inte är någon expert på Orust så har jag ändå lite koll – mamma och pappa hade sommarstuga där på 70-talet, och farbror H och kusiner x 2 bor där – så jag vet ju i alla fall vad Morlanda och Myckleby och Slussen är för något. 
 
Jaja. Till sak. 
 
Emma – eller Emmalilla, som hennes far kallar henne – är kvarvarande dotter på Morlandategen. Hennes syskon har spridit sig till Alingsås, Uddevalla och tre till och med till Amerika, men Emma blir kvar efter sin mor Edlas bortgång. Hon blir även med barn med drängen Emil (det var värst vad folk blev med barn hela tiden förr? Det verkar som om alla som har olovligt sex eller blir våldtagna genast blir gravida) och då är det inget snack om att hon ska vara kvar. 
 
De gifter sig förstås och även om det självklart pratas så går den biten förvånansvärt enkelt. Vilket är skönt till skillnad från alla trauman man läser om i böcker som utspelar sig på den tiden. 
 
Och de får massor av barn. Jag kan inte ens räkna dem i huvudet nu men ett halvt fotbollslag i alla fall. 
 
Och så händer en massa saker. Förstås. Som jag inte ska gå in på för det vore definitivt att spoila vilket till slut leder till nedgång och fall. 
 
Läs läs läs. Den är hemskt fin och sorglig. Dessutom är det inte så förtvivlat mycket bröstvårtor och stående lemmar i denna – Emma och Emil är nog faktiskt rätt så kära i varann. Dessutom fina porträtt av vännen Magda och mycket starka förtäljelser om svartsjuka på handlarottern Bärta. 
 
Super! 

Dreams can come true

Just det. 
 
Inatt drömde jag att jag var på en kursgård där man hade Lasse Berghagen i ett akvarium för alla tyckte att han var så jobbig och ”vinkade” hela tiden. Två grodmän fick simma efter honom 24/7 för att kolla att han inte klev upp. 
 
What liksom. 
Sedan råkade jag ta på mig hans tights. De var gula och vita. 
 
Sedan var min gamla skolkompis där och satt med mig i knät och berättade om sina favoritpastasåser. Hon hade färgat håret svart. Jag hittade även en massa krabbklor i min handväska.  
 
Det är i och med sådana här drömmar som jag trodde att mamma inte var allvarlig när hon berättade att hon hade pratat med Henrik Schyffert två gånger på gatan i Hunnebo i förrgår. Men jorå. De gjorde ju Badjävlar i Parken och han var ute och åkte Segway. Sjukt konstigt. Men han var tydligen asatrevlig. Hans sällskap åkte upp för världens brantaste backe – Blindtarmen – och mamma sa på skoj typ ”Är det Fredde?” och han ba’ ”Ja, faktiskt!” och Johan Rheborg är ju med så det stämmer säkert. 
 
Tur att det inte var jag för då hade jag förmodligen kastat mig över honom. En av Sveriges tjusigaste män. Dessutom nyskild. Vilken i och för sig är tråkigt för då är han ju inte Haagarnas svåger längre.  
 
Och tur att det inte var Peter Apelgren om det hade varit jag för då hade jag säkert blivit jättejobbig. 
 
Sedan gick hon förbi Fredrik Lindström i halmhatt vid Hamnkontoret. Han är tydligen jättelång. När hon sa det slog det mig att man ser ju mest honom i sittande tillstånd men jag trodde faktiskt att han var liten och lite satt sådär. 

2013: 111 – Mörkerspår av Inger Frimansson

 
Har hört namnet på författarinnan förut men inte läst något av henne. Vilket ofta händer när jag väljer loppisböcker. 
 
Detta är en kort men ganska spännande deckare, eller snarare thriller för det figurerar väldigt få poliser i handlingen. 
 
På ungsholmen i Stockholm bor två medelålders systrar. Hilja och storasystern tyranniska Karla. Deras bror Kristian bor också i Stockholm och arbetar som fastighetsmäklare. 
 
Han blir kontaktad av Hiljas barndomsväninna Jennifer Ask, som nu är berömd skådespelerska. När Kristian träffar henne inför ett husköp berättar hon att hon blir förföljd av en älskare – som har nycklar till hennes hus och hon vill därför genast bli av med det och skaffa en lägenhet i innerstan. 
 
Samtidigt kämpar Hilja med att se efter sin syster samt med älskaren Göran – och tankarna på att få sitt eget barn. Men hon är redan 49 år gammal – hur ska det gå? 
 
Och någon sexmördar kvinnor i joggingspår. Man får följa mördarens tankar i korta kapitel här och där vilket jag tycker är väldigt spännande och ett bra drag för att hålla spänningen uppe – särskilt i en såhär kort bok – samt hans anteckningar med datum och detaljer om de mord han begått genom åren. 
 
Jag brukar sällan kunna gissa vem mördaren är i deckare och thrillers, men här kände jag faktiskt på mig att det var något lurt – vilket ju är spännande ur en segersynpunkt 😉 Det är en välskriven roman i all sin enkelhet. 
 
Detta är en käck liten decckare att läsa på stranden till exempel. Kräver inte jättemycket koncentration för persongalleriet är ganska litet (vilket jag tycker är bra för jag kan bli lite galen när man omöjligt kan hålla isär sjutton poliser och femton tekniker och… ja.). 
 
Denna kommer jag absolut att lämpa över på mamma och pappa i alla fall. Fast mamma håller på att bli galen då det är högevis av böcker överallt och hon inte vet var hon fått dem ifrån 🙂 ((Obs – här passar ett citat från gammelmormor som bodde fyra hus upp på gatan i Hunnebo utmärkt – ”Det ligger en massa bögar och skräpar överallt!”. Yngre generationen höll på att skratta ihjäl sig.) Bohuslänska är speciellt.)  

Eftermiddagsuppdatering

Herregud, det var visst fler böcker än jag trodde att skriva om. 
 
Ganska många fler… så vissa inlägg kommer att komma upp tidsinställda imorgon. 
 
Det är lika bra att jag skriver dem nu när jag faktiskt har lite inspiration – och tid – så varför inte tänker jag. Dessutom är jag faktiskt ganska bekväm här även om det såklart är varmt här också. Det går inte att jämföra med lägenheten… 
 
Tror att jag ska käka middag här så slipper jag tänka på att ens gå in i köket ikväll. Förutom möjligtvis för att hämta glass 😉 Jag köpte en massa glas si söndags som jag trodde att jag skulle äta upp in no time, men det har jag faktiskt inte gjort. Underligt beteende. 
 
Bra sak – jag och Maria ska börja träna tillsammans i höst. Det är väldigt inspirerande att ha någon att gå med – ska man möta någon så rycker man ju upp sig liksom, snarare om man bara ska ha självdiscipllin då det är mycket roligare att gå och lägga sig igen 😉 Börjar vi när vädret fortfarande är fint kan man ju ses och promenera istället, men något stående är inte fel. 
 
Hela Danmark och större delen av Spanien har ju tagit över caféet. Jag förstår inte hur man tänker när man parkerar barnvagnar så att ens fellow besökare inte kan komma ut från sitt bord. Eller för den delen inte ens försöker få lite tyst på barn som SKRIKER rakt ut. 
 
Förmodligen inte alls. 
 
Just det ja, måndagskvällen! Vi åt på Lilla Tavernan: 
 
 

 
 
Och sedan tog vi ett glas vin på Kalimera. Supertrevligt och inte alltför sent heller. Dessutom drack jag Retsina, vilket jag inte har gjort sedan typ… 2002. Det är gott ibland och i måttliga mängder tycker jag. Maten var hur som helst fantastiskt god, dit återvänder jag gärna. Även om inte riktigt förstår varför det måste vara så dyrt att gå på restaurang i Göteborg. Eller är det jag som är känslig kanske? 
 
Nu flyttar Spanien utomhus. Det känns rätt skönt. De gapar något alldeles fantastiskt högt. 

2013: 110 – Prioritaire av Iselin C Hermann

 
Tja. Jag tror att jag väntade mig något i stil med 84 Charing Cross Road av Helene Hanff här. Till och med omslaget är ju jättelikt. 
 
Så var det… inte, riktigt. 
 
84 Charing Cross Road är ju en sann historia, och det är inte detta. Men de thandlar i alla fall om en ung flicka som börjar skriva brev till en fransk konstnär och hans svar till henne. Med andra ord rätt så likt upplägget i 84 Charing Cross Road. Men i den förstnämnda är det då inga skriverier om stora könsorgan mitt i en alldeles vanlig stillsam brevväxling. 
 
Jag blev lite illa berörd faktiskt. Det kändes inte alls på sin plats i eenna kontexten. Dessutom tycker jag inte att det är särskilt välskrivet heller. Tjejen är desperat och mannen är gift och… äh. Inte särskilt bra. Glad att det var en 2:-pocket. 

Dejttrauma

Paret bredvid mig är uppenbarligen på någon sorts date – t.ex internet-dito. 
 
Hon hara jeansskjorta och rosa byxor. Han har otroligt fula byxor med omotiverat häng. 
 
Tänker man inte en sekund längre om man försöker imponera på någon? 
 
Hahaha. 
 
((OBS: Nu har han varit därinne i nästan en kvart.)) 
 
ETA: De gick ut och satte sig med en kopp kaffe efter att de var klara med lunchen. Nu kom killen tillbaks och åt en gigantisk fralla. Imponerande. 
 
Han har dessutom likadana sandaler som min farmor brukade ha. 
 
ETA igen: Nu kom tjejen in igen för att gå på toaletten! Jag fattar verkligen nada av den här koalitionen.