Praktika för blivande föräldrar: gravidfakta och barnkunskap på vetenskaplig grund av Agnes Wold och Cecilia Chrapkowska

Jag kunde absolut ingenting om bebisar och föräldraskap när jag blev gravid. Hade knappt hållit i en bebis och absolut inte bytt en blöja eller hållit i en nappflaska. Man lär sig väldigt mycket genom att bara göra – just de tre sakerna ovan är jag numera expert på. Men det finns en faslig massa annat att lära sig, och jag tror att man gör rätt i att endast läsa på 1177.se och gärna att luta sig mot realistiska, icke dömande experter – såsom min husgudinna Agnes Wold. (Ja, jag vet att hon anses kontroversiell i många bebiskretsar men jag väljer att tro på henne.)

Här får man en sansad, enkel och stundvis rolig handbok i barnkunskap. Det finns ganska basic instruktioner om ett och annat, och det finns superintressanta faktaspäckade bitar om infektioner och bakterier och vaccin som läggs fram på ett sätt som man förstår. Så skönt! Man får även veta saker och ting om allergier, om vilka miljöer som bäst främjar barns immunförsvar och framför allt får man bekräftelse kring att det inte gör något att man inte hinner dammsuga speciellt ofta eller koka varenda nappflaska. Jag blev även glad av kapitlet om amning vs. flaskmatning.

Amning fungerade inte för mig och vår lilla, hon var inte särskilt intresserad av bröstet och det skapade bara frustration och stress hos oss båda och ångest hos mig. Så fort vi började med ersättning var lilla mätt och jag lugn – och så skapar det ju faktiskt mer jämlikhet i föräldraskapet. Och det finns inga belägg för att amning är speciellt mycket bättre för barnet än ersättning heller. Närhet och hudkontakt kan man ge ändå, och de där allra första dyrbara dropparna ”guldmjölk” fick hon i alla fall i sig. Hittills är hon både stark och pigg och klarade uppenbarligen av Covid-19 som en dans. Tack Agnes och Cecilia för att ni dämpar mitt dåliga samvete!

(Man ska för övrigt komma ihåg att denna är skriven innan pandemin. Just det där med att ta ut små bebisar i stora folksamlingar är kanske ingenting vi har rekommenderats att göra de senaste två åren…)

Boken kan man köpa här, om man som jag tror på vetenskapen 😉

Isabella av Isabella Löwengrip med Rebecka Edgren Aldén

Man kanske behöver ha ett visst mått sensationslystnad för att ge sig på Isabella Löwengrips självbiografi. En sådan har jag, vilket jag vägrar skämmas för. Jag läste dessutom Isabellas blogg under ett antal år och ömsom förfärades, ömsom förvånades. Jag ska vara ärlig från start – jag har alltid tyckt att hon känns fejk och motsägelsefull.

Den uppfattningen har definitivt inte förändrats av att läsa boken – dock ger den kanske lite förståelse för varför det är så fejkat och motsägelsefullt. Jag vet inte vad man ska tro på här heller, men om somligt är sant kan jag förstå varför man går på fake it ‘til you make it-spåret.

Tack vare att Rebecka Edgren Aldén har varit med och skrivit är det helt okej läsning. Det flyter på hyfsat och kräver inte speciellt mycket av läsaren – men jag kan inte förstå varför man valt att hoppa kronologiskt, för det blir jättekonstigt. En person nämns i ett kapitel ur nutid men det dröjer innan läsaren får reda på vem vederbörande är. Det hade gått alldeles utmärkt att berätta från start till slut.

Ett visst mått av ödmjukhet existerar här, vilket inte är något jag skulle associera med Löwengrip i vanliga fall – såsom när hon sa hejdå till Sverige i sitt Sommar i P1 2019 men sedan misslyckades med New York-planerna. Men allt som oftast finns förklaringar som mest känns som ursäkter, vilket gör att syftet med boken blir något diffust. Eller ja, egentligen blir det ju glasklart, men…

Jag funderade på vad jag skulle sätta för betyg på Goodreads men jag kan verkligen inte landa någonstans. Jag vet verkligen inte vad jag tycker. Den inbjöd onekligen till sträckläsning och den var underhållande, men om den är bra eller inte… ingen aning. Jag läser inte så många kändisbiografier – detta kanske är ett jätterepresentativt exempel för genren.

Boken kan man köpa här.

Humlan Hanssons Hemligheter och Hola Humlan Hansson (Humlan Hansson #1 och #2) av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson (ill.)

Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson tilldelades Augustpriset 2020 för Humlan Hanssons hemligheter men det dröjde uppenbarligen innan jag kom mig för att läsa. På sätt och vis var det lika bra att jag väntade, för då hampade det sig så att bok nummer två, Hola Humlan Hansson, just kommit ut.

Titelkaraktären, självaste Humlan, är en underbart lillgammal dagboksskribent. Jag har jättesvårt att formulera mina tankar om boken, har haft uppe utkastet massor av gånger men landar inte rätt. Därför vänder jag mig till Augustjuryns motivering när priset delades ut till första boken, som löd:

Balansakten mellan existentiell smärta och humor är kongenial i Humlan Hanssons hemligheter. Den avväpnande berättelsen om bästissvek och växtvärk kickstartar i dagboksformat. Kristina Sigunsdotters text är skruvad och sällsynt levande. Ester Eriksson excellerar i svärta, i illustrationer som fångar Humlans konstnärssjäl. Här har hästtjejerna faktiskt hästhuvud, och den psykiskt sjuka fasterns konstnärskap ger relief åt Humlans tillvaro i ett text- och bildsamarbete som bjuder på vrålskratt och hjärtenyp.

Ja. Missa inte Humlan Hansson! I andra boken reser hon och familjen till Spanien.

Första boken kan man köpa här och andra här.

Tänk inte! Bara kör! (Note to self, #3) av Marie Hammar och Abbe Wahlquist

Här kommer tredje delen om Ottilia i Note to self-serien – bok nummer ett heter Rutiga byxor funkar inte här och bok nummer två Vintersport går bort. Som vanligt är det ganska kaotiskt runt Ottilia – eller Otto, som hon kallas. Det är fortfarande lite märkligt att bo på fina Lidingö, och vad är det egentligen som händer mellan henne och Emil?

När mamma går med på att Otto ska få åka på ridläger över påsk blir hon förstås eld och lågor – men när hon kliver av bussen i Värmland där lägret ska gå av stapeln verkar allt lite konstigt. Hur kommer det sig till exempel att det verkar vara nästan uteslutande killar på lägret? Jo – det har blivit fel i anmälningen och Otto har hamnat på ett motocrossläger istället. Dråpligt blir det, men med värme.

Ett väldigt roligt inslag är Ottos hårt kurerade blogg, där hon friserar sanningen så det står härliga till. Charmigt och kvickt, och det är ju alltid kul att ha läst vad som egentligen hände och sedan se hur hon beskriver det för sina läsare. Mycket lyckat och ”i tiden”!

Boken kan man köpa t.ex här.

Inte som du av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall

Jag har varit lite dålig på att läsa ungdomsböcker på sistone – det finns ett sådant härligt utbud i alla möjliga genrer just nu, och det är svårt att välja. Men det är många som hyllat Inte som du, så det var klart att jag ville läsa den också. Jag hade ingen aning om vad jag skulle vänta mig, men blev verkligen positivt överraskad när jag insåg att detta är något helt nytt och fräscht (även om man kan känna igen drag från Egalias döttrar).

Upplägget är ganska vanligt – det handlar om gymnasieungdomar, fest, popularitet och fritidsintressen. Det som är spännande är att rollerna är ombytta – det är matriarkalt, tjejerna har makten och killarna blir nedtryckta. Det är förstås inte bra det heller, men det blir betydligt mer intressant än det klassiska.

Vincent och Ester turas om att berätta, i varsitt kapitel i taget. Kapitlen är korta och rappa och man vet verkligen inte vad man ska förvänta sig härnäst, så det blir en alldeles utmärkt sträckläsningsbok. Ester är populärast i skolan, kapten i konståkningslaget och med ett stort och starkt tjejgäng omkring sig. Vincent är ganska vanlig, pluggar mycket och spelar hockey på fritiden.

I detta samhället är det konståkningslaget som får alla de bra tiderna i ishallen – killarna får nöja sig med tidiga helgmorgnar. Tjejerna har övertaget och prioriteras – men det betyder också att somliga utnyttjar killarna. Vincent blir på en fest indragen i ett rum av Esters kompis Amanda, och trots att han inte litar på henne kan han inte säga nej. Inom kort sprids en nakenbild på honom över hela skolan.

När Esters och Vincents vägar korsas oväntat i ishallen förändras allt. De börjar ifrågasätta sina egna liv men också samhället som de lever i.

En otroligt fin ungdomsbok, med universella teman men en intressant infallsvinkel. Mycket känner man igen även om makten har skiftat, och ibland kan jag tycka att det är jättejobbigt med ungdomsböcker där varken dialog eller handling känns äkta. Så är det inte här, som Feministbiblioteket skriver krävs inga skämskuddar och det är ju alltid befriande. Hoppas att många (särskilt unga) läser denna och får en chans att tänka tvärtom.

Andra som skrivit om boken är Carolina läser, enligt O, Prickiga Paula och Barnboksbloggen. Boken finns att köpa t.ex här.