2016: 126 – Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

 

Och känslan efter att ha läst den, eller lyssnat på den, är ungefär lika entusiastisk. 

 

Det är ju inget fel på denna boken. Men jag kan faktiskt inte riktigt förstå varför så många är så lyriska över den. 

 

Premissen kan ni. Cecilia i Sydney hittar ett brev av en slump, som hennes man John-Paul har adresserat till henne, och märkt ”Öppnas i händelse av min död”. Han är ju inte död, men naturligtvis måste Cecilia veta vad detta är för något. Har han varit otrogen? Utomäktenskapliga barn? Är han kanske bög? Han har ju faktiskt en aprikosfärgad tennisskjorta som han stryker själv… 

 

Så följer vi Tess, som driver bolag tillsammans med sin man Will och sin kusin Felicity. Det är bara det att Will och Felicity har bestämt sig för att de är förälskade i varandra. Tess drar till sin mamma i Sydney med sonen Liam. 

 

Och Rachel, en äldre kvinna som sörjer mordet på sin dotter för många år sedan. Hon finner glädje i att passa sitt barnbarn några dagar i veckan, men får nu reda på att sonen och svärdottern tänker flytta till New York i två år – och ta med sig sonen, förstås. Hur kan de göra så här mot henne? 

 

Allt kretsar kring en påskhelg vid St. Angela’s katolska skola i Sydney. (De äter väldigt mycket hot cross buns – som översatts till ”korsbullar” och jag trodde att det var hemsnickrat, men man säger tydligen så. Let me tell you – hot cross buns är verkligen inget att hänga i julgranen. Kompakta russinbullar, helt ointressant.) Och ja, det finns bitar som jag gillar, det finns en viss humoristisk bit som är trevlig, men det är ganska tillrättalagt och välordnat och förutsägbart, alltsammans. Visst, det kommer en twist mot slutet som mest är konstig, men annars blir man inte direkt överraskad eller chockad på någon stadig basis. 

 

Men – samtidigt, det är ganska trevlig läsning. Kerstin Andersson är en så himla bra uppläsare och det är ju, ja, trevligt att lyssna på henne. Men trean på Goodreads var generös, för mig.